Ingen ringa ring

Ring i guld med monterat antikt sigill i karneol föreställande Nike med en lagerkrans och palmblad.

Herman Wilhelm Bissen föddes 1798 i Köpenhamn, samma år som Frankrike erövrade Rom. Ett år tidigare hade Bertel Thorvaldsen kommit till staden på ett treårigt stipendium och gick nu omkring i museer och ruiner för att vidareutbilda sig till skulptör.

Skulptören Herman Wilhelm Bissen 1798 – 1868
Foto: Bertel Budtz Müller

Herman Bissen studerade även han till skulptör vid Kunstakademien i Köpenhamn mellan 1816-1823 och 1824 fick också han ett resestipendium och reste till Rom. Under vistelsen där, som skulle vara i tio år, arbetade han som assistent åt den då väletablerade Bertel Thorvaldsen, som han också starkt influerades av. Det kan ha varit vid sitt återvändande till Köpenhamn 1834 som Thorvaldsen gav honom denna ring som avskedspresent. Thorvaldsen var en stor samlare av konstföremål, speciellt från antiken. Ringen är ursprungligen ett sigill i karneol som infattats i guld och monterats på en ring. Det är känt att Thorvaldsen brukade ge liknande presenter till långvariga vänner, såsom Just Mathias Thiele, Christoffer Wilhelm Eckersberg och Carsten Hauch. En fin present som ärvdes inom familjen och nu kan förvärvas på auktion på Bruun Rasmussen. Bissen själv övertog efter hemkomsten posten som skulpturprofessor vid Kunstakademien efter Hermann Ernst Freund och blev 1850 dess direktör.

I Maria Stuarts sovrum

I Willy Schorns memorabilieask, se tidigare post, finns en hel del märkliga troféer. En av de äldre bör vara den som benämns "En stump af Marie Stuarts Sengeforhaeng".

Maria Stuarts säng på ett äldre vykort.

Samma säng på ett nutida fotografi

 Maria Stuart, eller som hon kallades, Mary, Queen of Scots,  levde mellan 1542 och 1587. Hon var systerdotter till Henrik XIII och hann vara drottning i både Skottland och Frankrike innan hon halshöggs efter 20 års fångenskap på olika slott. Ett av dem låg i Edinburgh, Holyrood House, och det var där en fräck turist en gång på i början av 1800-talet tog en souvenir: en frans från Maria Stuarts sängförhänge. Det hela är förpackat i ett litet sammanvikt kuvert, troligen från slutet av 1800-talet då Willy Schorn hade övertagit det från sin far, Peter Schorn. På kuvertet står: "Stump af Maria Stuarts Sengomhaeng."

Kuvertet i oöppnat tillstånd. Texten troligen skriven av Willy Schorn.

Själva trofén ligger inrullad i ett oregelbundet, skrynkligt papper som ser ut att ha varit öppnat och sammanrullat många gånger. 

I kuvertet ligger ett hoprullat papper med text.

 Texten på framsidan lyder: "En Traad fra Maria Stuarts Seng".

Framsidan av det inre papperet och fransen.

På andra sidan finns en beskrivning av hur reliken kommit i Peter Schorns ägo: "Faaet i Efterslaegten af en Dreng hvis Onkel hade afklippet det af Sengen i Edinburgh 1840." Peter Theodor Schorn var översättare men också lärare i bl a Efterslaegtsskolen i Köpenhamn. Han har troligen konfiskerat den av en elev som visat upp den i skolan.

Baksidan av det inre papperet. 

Själva fransen består av sex tvinnade trådar av siden sammanknutna i en bit (ylle?)garn. Pojkens onkel har helt enkelt klivit över inhängnaden och i ett obevakat ögonblick stympat det kungliga sängförhänget. Ett exempel på vilka uttryck den dåtida vurmen för memorabilia kunde ta sig. Frågan är om vi har blivit så mycket bättre sedan dess?

Fransen från sängförhänget. Man kan ana de ursprungliga färgerna, en blågrön och en beige. 

Baksidan av det inre papperet i förstoring.

Framsidan av det inre papperet i förstoring. Storleken på papperet är ca 6x4 cm.  

Madame Klatt och hennes elefant Betzy

Som sista post i innehållsförteckningen i Schorns ask, se tidigare inlägg, finner man den märkliga meningen: "Ojenhaar af Hunelefanten Betzy, 9/11 1840". Det lilla papperskuvertet innehåller verkligen tre långa och svarta hårstrån, som Willy Schorn sparat ända sedan han besökte Betzy en dag en vinterdag 1840.

Att se en livs levande elefant i början av 1800-talet var inte en självklarhet. Det var rent av något man kunde betala en slant för. Men så var det också första gången det hände i Köpenhamn.
I oktober 1839 annonserades i danska tidningar att en cirkustrupp med bröderna Tourniere skulle anlända till Köpenhamn efter en lyckad turné i Europa. De var konstridare och uppförde även "pantomimer", cirkusnummer med inslag av levande exotiska djur, t ex lamor.
De hade också en syster, Louise, gift Klatt, som uppträdde med en elefant vid namn Betzy. Under turnén hade Louise Klatt uppträtt tillsammans med Betzy som "Drottningen av Siam på sin jätteelefant".
I oktober 1939 hade alltså Madame Klatt och Betzy anlänt till Köpenhamn. Elefanten stallades in i ett träskjul på Kongens Nytorv under några månader och förevisades där av Louise Klatt. Det blev ett populärt folknöje att besöka Betzy och utfordra henne med vetefrallor som kunde köpas av madame Klatt för ett par skilling. Madame Klatt och hennes jätteelefant blev ett begrepp i staden, till den grad att tidningarna kunde referera till dem.
Speciellt påtagligt blev det i den offentliga debatt som uppstod kring baronessan Christine Stampe som av somliga ansågs ha lagt beslag på Bertel Thorvaldsen efter hans återkomst till Danmark 1838. När Christine Stampe och Thorvaldsen var ute på promenad i staden hördes det skämtas om att "här kommer madame Klatt med sin jätteelefant i släptåg".

Kongelig allernaadigst privilegerede Viborg Stifts-Tidende, 18 februari 1840

Den 18 februari 1840 meddelades ovanstående i en dagstidning:

"Vid sista mötet i den Sällskapet för Naturlärans Spridning förevisades några här förfärdigade daguerreotyper, rimligtvis de som är gjorda på Högskolan och av vilka särskilt det snötäckta Kongens Nytorv utmärkte sig med sin beundransvärda ton och klarhet. Man kan  t ex tydligt se avbildningen av elefanten på Mad. Klatts på gathörnen uppsatta affischer, och till och med i stark förkortning läsa överskriften på porten till dÁngleterre."

De omtalade daguerreotyperna har alltså tillkommit i början av 1840 och bör därmed vara bland de första som gjordes i Danmark. Bara ett halvt år tidigare hade Daguerre överlämnat sin uppfinning till den franska vetenskapsakademien och världen. 

Tidningen fortsätter:

"Vår stora väninna Betzy avser i slutet av denna månad att lämna Köpenhamn, dock, som vi hoppas, i vänligt sinnelag som i tacksamt minne bevarar såväl vår beundran som de olika flaskor vin varmed hon blev trakterad. De som ännu önskar att hälsa på henne bör inte uppskjuta detta för länge, ty en avskedsvisit bör man onekligen göra en så hög person som är så nådig att varje dag ge audiens."

När Peter Theodor Schorn och sonen Willy avlade sitt besök var det alltså hög tid. Det är därför troligt att den maskinskrivna lappens "9/11 1840" istället ska vara 9 februari 1840. Översättaren Peter Schorns handstil är verkligen inte den enklaste att tyda, uppblandad med tyska som den ofta är.

Källa: Willy Schorn:"Da Voldene stod", 1905.