En tidsmaskin i en sidenklädd konfektask

Det är väl bekant att Bertel Thorvaldsen var föremål för en måttlös beundran, både under sin livstid och efter sin död. Den kärlek han mötte när han 1838 återkom till Köpenhamn från Rom, där han vistats under 40 års tid, visste inga gränser. Gatorna var fyllda av jublande människoskaror som tillbad honom närmast som en halvgud eller kejsare. Kungar, konstnärer, författare och celebriteter tävlade om att vistas i hans närhet. Dyrkan kom också att ta sig mer handfasta uttryck: samlandet av reliker, Thorvaldseniana,  t ex hans hår. En lock ur Thorvaldsens långa, vita man var en dyrbar trofé och håret samlades noggrant upp var gång han lät klippa sig för att sedan sparas i kuvert.

En bonbonniere, dvs en ask avsedd för konfekt, med sidenklätt lock, troligen från 1870-talet.

Om en sådan reliksamling ska denna blogg handla. Den kommer att sträcka sig ett antal avsnitt framåt och avhandla var och en av de reliker som ingick i den dyrbara samling minnen en person samlat ihop med början 1820 – en tid som går under benämningen Dansk Guldålder. 

I asken fanns ett antal små kuvert av papper med påskrifter av de tidigare ägarna.

För ett tag sedan hade jag lyckan att ropa in en liten ask på ett danskt auktionshus. Informationen om innehållet var rätt sparsam och bestod av två maskinskrivna lappar som medföljde asken. Men denna beskrivning var så pass fantasieggande att jag inte kunde motstå frestelsen; jag måste veta vad som fanns i asken. Att fyra av föremålen hade Thorvaldsenanknytning avgjorde saken. Efter viss strid var asken min.

Framsidan på innehållsförteckningen. Lappen med innehållet i asken är troligen
skriven någon gång i mitten av 1900-talet. 

Baksidan på innehållsförteckningen. En analys av askens innehåll visar
att författaren inte är närmare bekant med själva innehållet utan har
 tolkat påskrifterna på kuvertet och i övrigt beskrivit föremålen efter förmåga.

Det var med skälvande händer jag öppnade den lilla skattkistan för att undersöka om innehållet motsvarade beskrivningen, och min lycka var fullständig då jag kunde identifiera vart och ett av de föremål som fanns upptagna i inventarieförteckningen.

Ett av mina främsta mål var att ta reda på vem som hade samlat ihop relikerna. Med hjälp av några av de sirliga påskrifterna på de små kuverten kunde jag uttyda namnet Schorn. Snart stod det klart att de äldsta delarna av askens innehåll sammanställts av juristen, skriftställaren, översättaren och läraren Peter Theodor Schorn, 1796 – 1879. På 1850-talet hade så det mesta av skatterna överlämnats till sonen, Wilhelm Schorn, 1834 – 1912, även han lärare och författare. Jag kommer att återkomma till dem bägge i samband med genomgången av relikerna.

För de svenskar som är allergiska mot danska kommer jag här att översätta texten på lappen. Jag tror att beskrivningen, som nästan har drag av absurd poesi, kommer att få både danska och svenska läsare att återvända till Berteleskopet. Jag lovar att redovisa allt i asken och ställa in fokuset på en tid för tvåhundra år sedan då en dansk världsberömd skulptör gick omkring på Köpenhamns gator, nästan som en vanlig man. 

Framsidan

Bonbonniere ask (14x11x5) med silkesbroderier på locket. Invändigt en spegel i ram.

Innehåll:

1 bit av Maria Stuarts sängförhänge. 

1 bit sammet från Louis Philips tron.

1 blomma från Thorvaldsens grav. 1852.

1 lock av Thorvaldsens hår.

1 lock av Ingemanns hår.

1 lock av Frederik VI:s hår. Januari 1840.

1 bit av Thyra Danebods kista ("tagen av Ingemann och förärad min fader" (W.S.))

1 bit av en gammal femdalerssedel.

1 bit griffel, i vilken målaren O. H. B. Olrik som barn har utskurit en knuten hand. Konfiskerad av hans lärare.

Baksidan

1 av de gamla svavelstickor man använde före tändstickornas tid. 

7 små vackra målningar (3x2 cm). Målade av O. H. G. Olrik som pojke.
8 småteckningar av H. G. Olrik
1 handskriven entrébiljett till den kungliga skjutbanan den 26 juli 1821, med präglat lacksigill.
1 blomma plockad av en krans som låg på Thorvaldsens sarkofag, begravningsdagen den 30 mars 1844.
1 liten klump lera från Thorvaldsens ateljé den 13 maj 1820. (Undertecknad med 6 namn)

1 skiss i färg på benplatta. Föreställer Madame de B. (?) i Louvren. 8x9 cm.
Ögonhår av honelefanten Betzy, 9/11-1840.

Det var det hele. Lev väl till nästa gång.

Thorvaldsen ser sig om i världen

På östra sidan av Central Park i NewYork City, i höjd med 96th Street och bara en kort bit in från Fifth Avenue, står en staty i brons. Den föreställer en konstnär. Faktum är att det är den enda staty föreställande en konstnär som finns i hela Central Park, ja, t o m i någon av New Yorks alla parker. Den avbildade konstnären är dansk och hans namn är Bertel Thorvaldsen. Konstnären som har avbildat honom heter också Bertel Thorvaldsen, för det rör sig om ett självporträtt.

Bertel Thorvaldsens staty på ett par fotografier från 1896. Den var då placerad strax norr om 59th Street mellan 6th och 7th Avenues,  dvs just vid Centrals Parks södra ände. Sin nuvarande placering fick den 1940. 

Hur hamnade den då här från början? Upprinnelsen till monumentet var en diskussion som fördes i en grupp inflytelserika danska invandrare i New York City omkring 1890. Man var eniga om att det behövdes ett minnesmärke för att hedra Danmark. Vem vore lämpligare än Thorvaldsen, Danmarks mest världsberömda export, att symbolisera hemlandet? En insamlingskommitté bildades för att finansiera projektet. Det tog tre år att samla ihop de tretusen dollar som behövdes, men med hjälp av enstaka generösa donationer och en bazar täcktes summan och gjutningen av bronsskulpturen kunde beställas hos konstgjutaren Lauritz Rasmussen i Köpenhamn. Fundamentet ritades av en norrman, Arne Daehli, och stenen till det höggs i svensk granit, så det hela var en riktigt skandinavisk angelägenhet. År 1893 anlände bronsstatyn till USA, men inledde sejouren med att ställas ut i den danska paviljongen på världsutställningen i Chicago detta år. En hel avdelning var tillägnad Thorvaldsen, med statyn i centrum och montern i övrigt fylld med målningar, skulpturer och fotografier från Thorvaldsens museum i Köpenhamn.

Thorvaldsens staty i den danska paviljongen på världsutställningen i Chicago 1893. Statyn var omgiven av föremål från Thorvaldsens museum i Köpenhamn. Podiet är inte det beställda utan enbart för utställningen.

Utställningen löpte från maj till oktober 1893. Var statyn befann sig fram till invigningen den 18 november 1894 då den avtäcktes och överlämnades till parkförvaltningen är inte känt. Men invigningen firades grundligt med diktläsning, sång och festligheter av den samlade skandinaviska kolonin i New York. Man högtidlighöll 50-årsminnet av Thorvaldsens död 1844, och meningen var att invigningen skulle ske på Thorvaldsens födelsedag 19 november. Men eftersom det var en måndag bedömde man att uppslutningen skulle bli större på söndagen. Vid avtäckningen hade ännu inte fundamentet anlänt från Sverige utan statyn fick placeras på ett provisoriskt podium täckt med grönt och blommor. Men under själva invigningen kom telegram att ett ångfartyg anlänt med fotstycket och allt var åter som det skulle. Snart stod Thorvaldsen på sitt podium i Central Park och blickade ut över förbipasserande New York-bor på söndagspromenad, och där står han ännu om än något omplacerad.

Thorvaldsenstatyn framför Althingur i Reykjavik omkring 1880.

Men det var inte första gången Thorvaldsen i brons fick pryda en central plats i en stad. Redan 1875 avtäcktes en Thorvaldsenstaty framför Althingur, riksdagshuset i Reykjavik. Thorvaldsens föräldrar var nämligen från Island, även om han själv sades vara född ombord på det skepp som förde föräldrarna till Danmark. Statyn var f ö Islands första offentliga skulptur. 1931 flyttades statyn och står numera i Hljómskálagarður Park.

Thorvaldsenstatyn på sin nutida plats i Hljómskálagarður Park i Reykjavik.

Själva originalet till bronsstatyn kom till 1839 då Bertel Thorvaldsen långa tider uppehöll sig hos baronessan Christine Stampe på godset Nysö i Danmark. Hon tubbade honom till att utföra en skulptur av sig själv, något han mycket motvilligt gick med på. Resultatet blev "Bertel Thorvaldsen stödjande sig på Hoppets gudinna", och framställer skulptören själv i en paus, kanske reflekterande över konstens villkor eller sitt eget eftermäle. I ett anfall av överdriven självkritik var han nära att slå ner skulpturen, men distraherades i sista stund av baronessan, något eftervärlden kan vara tacksamma över. Annars hade minst två parker i världen varit bra mycket fattigare.

Bertel Thorvaldsen stödjande sig på Hoppets Gudinna, originalmodell i gips, 1839.
Originalet finns kvar på Nysö men en kopia i marmor finns på Thorvaldsens museum i Köpenhamn.