Ingen ringa ring

Ring i guld med monterat antikt sigill i karneol föreställande Nike med en lagerkrans och palmblad.

Herman Wilhelm Bissen föddes 1798 i Köpenhamn, samma år som Frankrike erövrade Rom. Ett år tidigare hade Bertel Thorvaldsen kommit till staden på ett treårigt stipendium och gick nu omkring i museer och ruiner för att vidareutbilda sig till skulptör.

Skulptören Herman Wilhelm Bissen 1798 – 1868
Foto: Bertel Budtz Müller

Herman Bissen studerade även han till skulptör vid Kunstakademien i Köpenhamn mellan 1816-1823 och 1824 fick också han ett resestipendium och reste till Rom. Under vistelsen där, som skulle vara i tio år, arbetade han som assistent åt den då väletablerade Bertel Thorvaldsen, som han också starkt influerades av. Det kan ha varit vid sitt återvändande till Köpenhamn 1834 som Thorvaldsen gav honom denna ring som avskedspresent. Thorvaldsen var en stor samlare av konstföremål, speciellt från antiken. Ringen är ursprungligen ett sigill i karneol som infattats i guld och monterats på en ring. Det är känt att Thorvaldsen brukade ge liknande presenter till långvariga vänner, såsom Just Mathias Thiele, Christoffer Wilhelm Eckersberg och Carsten Hauch. En fin present som ärvdes inom familjen och nu kan förvärvas på auktion på Bruun Rasmussen. Bissen själv övertog efter hemkomsten posten som skulpturprofessor vid Kunstakademien efter Hermann Ernst Freund och blev 1850 dess direktör.

I Maria Stuarts sovrum

I Willy Schorns memorabilieask, se tidigare post, finns en hel del märkliga troféer. En av de äldre bör vara den som benämns "En stump af Marie Stuarts Sengeforhaeng".

Maria Stuarts säng på ett äldre vykort.

Samma säng på ett nutida fotografi

 Maria Stuart, eller som hon kallades, Mary, Queen of Scots,  levde mellan 1542 och 1587. Hon var systerdotter till Henrik XIII och hann vara drottning i både Skottland och Frankrike innan hon halshöggs efter 20 års fångenskap på olika slott. Ett av dem låg i Edinburgh, Holyrood House, och det var där en fräck turist en gång på i början av 1800-talet tog en souvenir: en frans från Maria Stuarts sängförhänge. Det hela är förpackat i ett litet sammanvikt kuvert, troligen från slutet av 1800-talet då Willy Schorn hade övertagit det från sin far, Peter Schorn. På kuvertet står: "Stump af Maria Stuarts Sengomhaeng."

Kuvertet i oöppnat tillstånd. Texten troligen skriven av Willy Schorn.

Själva trofén ligger inrullad i ett oregelbundet, skrynkligt papper som ser ut att ha varit öppnat och sammanrullat många gånger. 

I kuvertet ligger ett hoprullat papper med text.

 Texten på framsidan lyder: "En Traad fra Maria Stuarts Seng".

Framsidan av det inre papperet och fransen.

På andra sidan finns en beskrivning av hur reliken kommit i Peter Schorns ägo: "Faaet i Efterslaegten af en Dreng hvis Onkel hade afklippet det af Sengen i Edinburgh 1840." Peter Theodor Schorn var översättare men också lärare i bl a Efterslaegtsskolen i Köpenhamn. Han har troligen konfiskerat den av en elev som visat upp den i skolan.

Baksidan av det inre papperet. 

Själva fransen består av sex tvinnade trådar av siden sammanknutna i en bit (ylle?)garn. Pojkens onkel har helt enkelt klivit över inhängnaden och i ett obevakat ögonblick stympat det kungliga sängförhänget. Ett exempel på vilka uttryck den dåtida vurmen för memorabilia kunde ta sig. Frågan är om vi har blivit så mycket bättre sedan dess?

Fransen från sängförhänget. Man kan ana de ursprungliga färgerna, en blågrön och en beige. 

Baksidan av det inre papperet i förstoring.

Framsidan av det inre papperet i förstoring. Storleken på papperet är ca 6x4 cm.  

Madame Klatt och hennes elefant Betzy

Som sista post i innehållsförteckningen i Schorns ask, se tidigare inlägg, finner man den märkliga meningen: "Ojenhaar af Hunelefanten Betzy, 9/11 1840". Det lilla papperskuvertet innehåller verkligen tre långa och svarta hårstrån, som Willy Schorn sparat ända sedan han besökte Betzy en dag en vinterdag 1840.

Att se en livs levande elefant i början av 1800-talet var inte en självklarhet. Det var rent av något man kunde betala en slant för. Men så var det också första gången det hände i Köpenhamn.
I oktober 1839 annonserades i danska tidningar att en cirkustrupp med bröderna Tourniere skulle anlända till Köpenhamn efter en lyckad turné i Europa. De var konstridare och uppförde även "pantomimer", cirkusnummer med inslag av levande exotiska djur, t ex lamor.
De hade också en syster, Louise, gift Klatt, som uppträdde med en elefant vid namn Betzy. Under turnén hade Louise Klatt uppträtt tillsammans med Betzy som "Drottningen av Siam på sin jätteelefant".
I oktober 1939 hade alltså Madame Klatt och Betzy anlänt till Köpenhamn. Elefanten stallades in i ett träskjul på Kongens Nytorv under några månader och förevisades där av Louise Klatt. Det blev ett populärt folknöje att besöka Betzy och utfordra henne med vetefrallor som kunde köpas av madame Klatt för ett par skilling. Madame Klatt och hennes jätteelefant blev ett begrepp i staden, till den grad att tidningarna kunde referera till dem.
Speciellt påtagligt blev det i den offentliga debatt som uppstod kring baronessan Christine Stampe som av somliga ansågs ha lagt beslag på Bertel Thorvaldsen efter hans återkomst till Danmark 1838. När Christine Stampe och Thorvaldsen var ute på promenad i staden hördes det skämtas om att "här kommer madame Klatt med sin jätteelefant i släptåg".

Kongelig allernaadigst privilegerede Viborg Stifts-Tidende, 18 februari 1840

Den 18 februari 1840 meddelades ovanstående i en dagstidning:

"Vid sista mötet i den Sällskapet för Naturlärans Spridning förevisades några här förfärdigade daguerreotyper, rimligtvis de som är gjorda på Högskolan och av vilka särskilt det snötäckta Kongens Nytorv utmärkte sig med sin beundransvärda ton och klarhet. Man kan  t ex tydligt se avbildningen av elefanten på Mad. Klatts på gathörnen uppsatta affischer, och till och med i stark förkortning läsa överskriften på porten till dÁngleterre."

De omtalade daguerreotyperna har alltså tillkommit i början av 1840 och bör därmed vara bland de första som gjordes i Danmark. Bara ett halvt år tidigare hade Daguerre överlämnat sin uppfinning till den franska vetenskapsakademien och världen. 

Tidningen fortsätter:

"Vår stora väninna Betzy avser i slutet av denna månad att lämna Köpenhamn, dock, som vi hoppas, i vänligt sinnelag som i tacksamt minne bevarar såväl vår beundran som de olika flaskor vin varmed hon blev trakterad. De som ännu önskar att hälsa på henne bör inte uppskjuta detta för länge, ty en avskedsvisit bör man onekligen göra en så hög person som är så nådig att varje dag ge audiens."

När Peter Theodor Schorn och sonen Willy avlade sitt besök var det alltså hög tid. Det är därför troligt att den maskinskrivna lappens "9/11 1840" istället ska vara 9 februari 1840. Översättaren Peter Schorns handstil är verkligen inte den enklaste att tyda, uppblandad med tyska som den ofta är.

Källa: Willy Schorn:"Da Voldene stod", 1905.

En tidsmaskin i en sidenklädd konfektask

Det är väl bekant att Bertel Thorvaldsen var föremål för en måttlös beundran, både under sin livstid och efter sin död. Den kärlek han mötte när han 1838 återkom till Köpenhamn från Rom, där han vistats under 40 års tid, visste inga gränser. Gatorna var fyllda av jublande människoskaror som tillbad honom närmast som en halvgud eller kejsare. Kungar, konstnärer, författare och celebriteter tävlade om att vistas i hans närhet. Dyrkan kom också att ta sig mer handfasta uttryck: samlandet av reliker, Thorvaldseniana,  t ex hans hår. En lock ur Thorvaldsens långa, vita man var en dyrbar trofé och håret samlades noggrant upp var gång han lät klippa sig för att sedan sparas i kuvert.

En bonbonniere, dvs en ask avsedd för konfekt, med sidenklätt lock, troligen från 1870-talet.

Om en sådan reliksamling ska denna blogg handla. Den kommer att sträcka sig ett antal avsnitt framåt och avhandla var och en av de reliker som ingick i den dyrbara samling minnen en person samlat ihop med början 1820 – en tid som går under benämningen Dansk Guldålder. 

I asken fanns ett antal små kuvert av papper med påskrifter av de tidigare ägarna.

För ett tag sedan hade jag lyckan att ropa in en liten ask på ett danskt auktionshus. Informationen om innehållet var rätt sparsam och bestod av två maskinskrivna lappar som medföljde asken. Men denna beskrivning var så pass fantasieggande att jag inte kunde motstå frestelsen; jag måste veta vad som fanns i asken. Att fyra av föremålen hade Thorvaldsenanknytning avgjorde saken. Efter viss strid var asken min.

Framsidan på innehållsförteckningen. Lappen med innehållet i asken är troligen
skriven någon gång i mitten av 1900-talet. 

Baksidan på innehållsförteckningen. En analys av askens innehåll visar
att författaren inte är närmare bekant med själva innehållet utan har
 tolkat påskrifterna på kuvertet och i övrigt beskrivit föremålen efter förmåga.

Det var med skälvande händer jag öppnade den lilla skattkistan för att undersöka om innehållet motsvarade beskrivningen, och min lycka var fullständig då jag kunde identifiera vart och ett av de föremål som fanns upptagna i inventarieförteckningen.

Ett av mina främsta mål var att ta reda på vem som hade samlat ihop relikerna. Med hjälp av några av de sirliga påskrifterna på de små kuverten kunde jag uttyda namnet Schorn. Snart stod det klart att de äldsta delarna av askens innehåll sammanställts av juristen, skriftställaren, översättaren och läraren Peter Theodor Schorn, 1796 – 1879. På 1850-talet hade så det mesta av skatterna överlämnats till sonen, Wilhelm Schorn, 1834 – 1912, även han lärare och författare. Jag kommer att återkomma till dem bägge i samband med genomgången av relikerna.

För de svenskar som är allergiska mot danska kommer jag här att översätta texten på lappen. Jag tror att beskrivningen, som nästan har drag av absurd poesi, kommer att få både danska och svenska läsare att återvända till Berteleskopet. Jag lovar att redovisa allt i asken och ställa in fokuset på en tid för tvåhundra år sedan då en dansk världsberömd skulptör gick omkring på Köpenhamns gator, nästan som en vanlig man. 

Framsidan

Bonbonniere ask (14x11x5) med silkesbroderier på locket. Invändigt en spegel i ram.

Innehåll:

1 bit av Maria Stuarts sängförhänge. 

1 bit sammet från Louis Philips tron.

1 blomma från Thorvaldsens grav. 1852.

1 lock av Thorvaldsens hår.

1 lock av Ingemanns hår.

1 lock av Frederik VI:s hår. Januari 1840.

1 bit av Thyra Danebods kista ("tagen av Ingemann och förärad min fader" (W.S.))

1 bit av en gammal femdalerssedel.

1 bit griffel, i vilken målaren O. H. B. Olrik som barn har utskurit en knuten hand. Konfiskerad av hans lärare.

Baksidan

1 av de gamla svavelstickor man använde före tändstickornas tid. 

7 små vackra målningar (3x2 cm). Målade av O. H. G. Olrik som pojke.
8 småteckningar av H. G. Olrik
1 handskriven entrébiljett till den kungliga skjutbanan den 26 juli 1821, med präglat lacksigill.
1 blomma plockad av en krans som låg på Thorvaldsens sarkofag, begravningsdagen den 30 mars 1844.
1 liten klump lera från Thorvaldsens ateljé den 13 maj 1820. (Undertecknad med 6 namn)

1 skiss i färg på benplatta. Föreställer Madame de B. (?) i Louvren. 8x9 cm.
Ögonhår av honelefanten Betzy, 9/11-1840.

Det var det hele. Lev väl till nästa gång.

Thorvaldsen ser sig om i världen

På östra sidan av Central Park i NewYork City, i höjd med 96th Street och bara en kort bit in från Fifth Avenue, står en staty i brons. Den föreställer en konstnär. Faktum är att det är den enda staty föreställande en konstnär som finns i hela Central Park, ja, t o m i någon av New Yorks alla parker. Den avbildade konstnären är dansk och hans namn är Bertel Thorvaldsen. Konstnären som har avbildat honom heter också Bertel Thorvaldsen, för det rör sig om ett självporträtt.

Bertel Thorvaldsens staty på ett par fotografier från 1896. Den var då placerad strax norr om 59th Street mellan 6th och 7th Avenues,  dvs just vid Centrals Parks södra ände. Sin nuvarande placering fick den 1940. 

Hur hamnade den då här från början? Upprinnelsen till monumentet var en diskussion som fördes i en grupp inflytelserika danska invandrare i New York City omkring 1890. Man var eniga om att det behövdes ett minnesmärke för att hedra Danmark. Vem vore lämpligare än Thorvaldsen, Danmarks mest världsberömda export, att symbolisera hemlandet? En insamlingskommitté bildades för att finansiera projektet. Det tog tre år att samla ihop de tretusen dollar som behövdes, men med hjälp av enstaka generösa donationer och en bazar täcktes summan och gjutningen av bronsskulpturen kunde beställas hos konstgjutaren Lauritz Rasmussen i Köpenhamn. Fundamentet ritades av en norrman, Arne Daehli, och stenen till det höggs i svensk granit, så det hela var en riktigt skandinavisk angelägenhet. År 1893 anlände bronsstatyn till USA, men inledde sejouren med att ställas ut i den danska paviljongen på världsutställningen i Chicago detta år. En hel avdelning var tillägnad Thorvaldsen, med statyn i centrum och montern i övrigt fylld med målningar, skulpturer och fotografier från Thorvaldsens museum i Köpenhamn.

Thorvaldsens staty i den danska paviljongen på världsutställningen i Chicago 1893. Statyn var omgiven av föremål från Thorvaldsens museum i Köpenhamn. Podiet är inte det beställda utan enbart för utställningen.

Utställningen löpte från maj till oktober 1893. Var statyn befann sig fram till invigningen den 18 november 1894 då den avtäcktes och överlämnades till parkförvaltningen är inte känt. Men invigningen firades grundligt med diktläsning, sång och festligheter av den samlade skandinaviska kolonin i New York. Man högtidlighöll 50-årsminnet av Thorvaldsens död 1844, och meningen var att invigningen skulle ske på Thorvaldsens födelsedag 19 november. Men eftersom det var en måndag bedömde man att uppslutningen skulle bli större på söndagen. Vid avtäckningen hade ännu inte fundamentet anlänt från Sverige utan statyn fick placeras på ett provisoriskt podium täckt med grönt och blommor. Men under själva invigningen kom telegram att ett ångfartyg anlänt med fotstycket och allt var åter som det skulle. Snart stod Thorvaldsen på sitt podium i Central Park och blickade ut över förbipasserande New York-bor på söndagspromenad, och där står han ännu om än något omplacerad.

Thorvaldsenstatyn framför Althingur i Reykjavik omkring 1880.

Men det var inte första gången Thorvaldsen i brons fick pryda en central plats i en stad. Redan 1875 avtäcktes en Thorvaldsenstaty framför Althingur, riksdagshuset i Reykjavik. Thorvaldsens föräldrar var nämligen från Island, även om han själv sades vara född ombord på det skepp som förde föräldrarna till Danmark. Statyn var f ö Islands första offentliga skulptur. 1931 flyttades statyn och står numera i Hljómskálagarður Park.

Thorvaldsenstatyn på sin nutida plats i Hljómskálagarður Park i Reykjavik.

Själva originalet till bronsstatyn kom till 1839 då Bertel Thorvaldsen långa tider uppehöll sig hos baronessan Christine Stampe på godset Nysö i Danmark. Hon tubbade honom till att utföra en skulptur av sig själv, något han mycket motvilligt gick med på. Resultatet blev "Bertel Thorvaldsen stödjande sig på Hoppets gudinna", och framställer skulptören själv i en paus, kanske reflekterande över konstens villkor eller sitt eget eftermäle. I ett anfall av överdriven självkritik var han nära att slå ner skulpturen, men distraherades i sista stund av baronessan, något eftervärlden kan vara tacksamma över. Annars hade minst två parker i världen varit bra mycket fattigare.

Bertel Thorvaldsen stödjande sig på Hoppets Gudinna, originalmodell i gips, 1839.
Originalet finns kvar på Nysö men en kopia i marmor finns på Thorvaldsens museum i Köpenhamn.